Mamma vänder bilen och vi kommer iväg. En bit in på bron stannar vi. Vi går ut ur bilen för att hämta kartan som ligger i bagaget. Bakom oss kommer en bil. Vi kan inte se föraren. Bilen stannar till precis vid oss. Jag vänder mig mot bilen. Utan att jag hinner reagera hör jag ett skott. Föraren i bilen har en pistol riktad mot mamma. Jag vänder blicken mot mamma hon håller händerna för magen och kutar ryggen. Innan jag hinner göra något fortsätter bilen rakt fram. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill springa ifatt bilen och på något sätt straffa den som sköt mamma. I mitt huvud bildas dock en annan plan. Jag ska få in mamma i bilen. Sedan ska jag, som bara har övningskört en gång sätta mig i bilen och köra till närmsta sjukhus. Jag ser många bristande länkar i min plan. Dels att jag inte är världens bästa förare, men också att jag är på en helt främmande plats och inte har en aning om vart något sjukhus ligger. Då hör jag en bilmotor. Det är bilen. Den backar nu i full fart emot oss. Helt plötsligt har jag en kudde i handen. Jag springer fram mot bilen. Rutorna är nervevade och föraren, som jag nu ser är en tjej, riktar pistolen mot mig. Jag tar upp kudden och håller den emot rutan. Tjejen försöker flera gånger skjuta mig, men missar alltid. Hon kan inte se vart hon skjuter. Jag inser att hon inte kommer sluta skjuta förrän hon träffat mig. En kula skjuts farligt nära mitt huvud. Jag skriker till och tar åt mig kudden. Tjejen häver ut sig ett nöjt skratt. Skrattet är kallt, rått. Bilen börjar backa i full fart bort från oss. Hon tror att hon träffat mig. Det har hon inte. I skydd av mörkret springer jag tillbaka till bilen där mamma är. Det är en pöl av blod under mamma nu.

Jag tycker det är hur trevligt som helst att vakna klockan sex i stället för sju av en sådan här härlig dröm. Den förstör ju inte alls början på dagen.. ironi.